Att krossa glas

Mor satt på en av de vita trästolarna vid vårt runda köksbord. Så fort jag klev över tröskeln in i vårt lilla kök så visste jag att något var fel. Det tog en liten stund innan jag lyckades fokusera. Men det första ljudet som jag lade märke till kom från en kokande kastrull vars innehåll numera var utspritt över hela spisen. Det andra ljudet jag lade märke till kom från vår lilla radio i fönsterbrädan.

”Pearl Harbor” och ”attack” var de ord som stod ut från mängden. Till en början så var det bara tre små obetydliga ord. Men när jag förstod vad som hände så var det som om någon slagit all luft ur mina lungor. Jag tog ett djupt andetag för att stadga mig själv. Trots kaoset i mitt huvud så var det endast ett ord som lämnade mina läppar;

      ”John.”

Jag sjönk sakta ner på stolen bredvid mor. Mannen på den knastrande radion fortsatte att prata. Mannen var Franklin Delano Roosevelt. Vi är lika sköra som glas, det behövs bara lite extra tryck för att vi ska spricka. Vi kan inte klara att en till krossas, och i den här stunden så fanns det plötsligt ett tryck på oss alla. Ett tryck som skapats av en nation på andra sidan stilla havet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: