Julié Gardot

Jag heter Julié.

Jag har rödbrunt hår som liksom svänger lite när jag studsar fram. Mina ögon brukar beskrivas som rådjursstora trots att jag är fullt mänsklig. Jag bor på en kullerstensgata som är omöjlig att cykla på. Mina lärare klagar på att jag pratar mycket, fort och ibland lite sluddrigt. Jag är 13 år och bor med mamma i en liten lägenhet i Paris. Min far lämnade min mamma när hon väntade mig. Så det är hon och jag, och ärligt talat så är hon den enda jag behöver i livet. Hon är min hjälte och förebild. Min fina mamma med likadana ögon som jag och med det tjockaste finaste hår jag någonsin sett. Hon är så himla vacker.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga för att ni ska lära känna mig bättre. Jag är en ganska enkel person, jag gillar kakor och brukar sno från mammas konditori så fort hon inte ser. Och om hon nån gång kommer på mig så  brukar hon bara skratta sitt ljusa skratt och ta med mig in till köket och säga åt mig att baka egna. Åh som jag älskar vårt kök och att baka. Det är som lite gammaldags med färgglatt kök och det luktar alltid nybakat.

Min bästa kompis heter Amelie, vi spenderar nästan hela vår vakna tid tillsammas. Vi bor grannar och har känt varandra ända sen dregglet rann ur våra mungipor. Hon är en fena på att spela piano och har flera gånger försökt lära mig, men utan resultat. Jag brukar sjunga när hon spelar istället. Till utseendet är vi helt olika. Jag är lång och smal med brunt tjockt hår och  hon är liten (man kan knappt tro att hon är ett år äldre än mig) med runda kinder och ett ständigt leende på läpparna. Hon har så ljust hår att man ibland bländas och hon är så vacker och jag är så avundsjuk.