Inmarsch i Rhenlandet

8 mars 1936

Igår gick Tyska trupper in i Rhenlandet, utan förvarning och motstånd lät den franska regeringen detta ske. De välkomnades av befolkningen med jubel och fest, varför? Nu är jag en tysk medborgare vare sig jag vill eller inte, jag kan ju fly men vad skulle det löna sig till? Jag hörde att en folkomröstning skedde i Tyskland för inte så länge sedan, 98 % av befolkningen sägs ha stöttat Hitlers förslag att ta tillbaks Rhenlandet.

Det går inte att beskriva med ord hur besviken jag är på Frankrike och länderna i väst, visst protesterade de men inga åtgärder vidtogs; kanske vill de undvika ännu ett blodigt krig.

Annonser

Christophe Lesseur

7 juni 1935

Mitt namn är Christophe Lesseur, jag är bosatt vid Rhen precis vid den tyska gränsen i staden Strasbourg. Min släkt kommer ursprungligen från Normandie, därav mitt efternamn men jag valde att flytta hit för att arbeta. Jag kände att Normandie inte hade så mycket att erbjuda en 18-årig man som mig, så jag flyttade. Det är tur att Rhenlandet hör till Frankrike nu annars hade jag inte sökt arbete här, jag föraktar Tyskarna och lever mitt liv som stolt fransman. Som tur var så fick jag arbete nästan på direkten i en fabrik som tillverkar delar till bilar, tåg och båtar. Fast nuförtiden så har vi börjat tillverka delar till stridsvagnar och vapen, de säger att vi måste vara väl förberedda när anfallet kommer.

Jag känner mig ofta ensam här i mitt hem, visst har jag katterna men de ger inte samma närhet som en annan människa. Mor skickar mycket brev till mig där hon skriver att jag måste hitta en trevlig flicka. Jag brukar svara att det inte finns så många lediga flickor här i staden, att de antingen är rika och inte intresserade av en som jag eller att jag helt enkelt inte har träffat ”den rätte” än. Fast faktum är att jag redan har hittat ”den rätte”, självklart så har jag inte talat om för mor att jag är förälskad i en annan man, gud vet vad hon skulle göra då. Han bor på andra sidan floden, på den Tyska sidan. Inte nog med att jag är förälskad i en annan man, han är ju Tysk! Jag har heller aldrig talat med honom, utan bara sätt honom där på andra sidan floden. Men det är i alla fall som de säger; Obesvarad kärlek är den svåraste.

Det finns så mycket jag vill göra med mitt liv, jag har hört berättelser om kriget som mina mor och farföräldrar var med i. Jag hoppas verkligen inte att jag kommer att behöva möta samma öde som dem. Jag drömmer om en värld i fred, även fast jag vet att det inte är en dröm att sträva mot. Speciellt inte nu när Hitler har fått makten i Tyskland.