Anders Nordquist

Jag är en svensk soldat som har i uppdrag att försvara den svenska gränsen. Jag tillhör en skyttepluton om 40 man som är utplacerad vid den norska gränsen i syfte att spana efter tyskar. Jag har precis meddelat min familj att jag är i välbehåll men också att jag har fått tag i en permission med tågresa tillbaks till Göteborg för fem dagars besök för att sedan ta mig tillbaks till basen för ytterligare, ”obegränsat” uppdrag i plutonen. Det var länge sedan jag träffat min vackra Elizabeth och mina kära barn Sune, Hilda och Erik. Senaste gången vi träffades var vid min senaste permission dvs. tre månader sen.

Det få som sker här är långt ifrån dramatiskt. Några få tyska span flygplan har tagit sig några kilometer in över gränsen men sedan vändigt in mot Norge igen. Detta är självklart något vi bearbetar. Vi har t.ex. byggt upp luftvärnskanoner i trä för att få tyskarna att tro att vi har ett stort artilleri. Men över gränsen passerar inte bara tyska flygplan. Vi har även fått ta emot norska motståndsmän och judiska flyktingar som vi sedan sänt till olika läger längre ner i landet.

Vi har olika skift som i stor del handlar om att stå post, att övervaka gränsen och spana efter tyskar. Den tiden vi inte övervakar gränsen gäller det att samla kraft för nästa skift. Men eftersom att tyskarna alltid står som ett hot på andra sidan gränsen måste vi alltid vara förberedda. Och för att uppnå det utsätts vi dagligen för övningar. Vi måste också sköta om vapen och se till så allt fungerar.

Jag hoppas att kriget snart är över så vi kan återgå till våra vanliga liv…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: